Förra fredagen blev Niilo ett helt år. Blir både glad och ledsen när jag tänker på det. Han är verkligen världens snällaste, finaste, roligaste och bästa barnet i hela universum, och så har VI ansvar för honom. Hur gick det till? Blir livrädd att jag ska förstöra honom. Jag och Kimmo har alltså varit mamma och pappa i ett helt år. Ett helt år sedan jag låg och var skitförbannad på uppvaket efter snittet för att jag inte fick vara med Niilo, skitförbannad för att jag inte fick se hans första bajs (det är sant - jag fick aldrig se det eftersom jag inte kunde röra på mig ). Det är en underdrift att säga att jag var förvirrad de första dygnet. Ett tungt moln av oro, sömnbrist, smärta men framförallt världens största lycka var ständigt närvarande. Ju fler dagar som gick, desto störra lycka och mindre oro. Så fortsatte det och rätt snabbt hade den fantastiska vardagen infunnit sig. Älskar vardagen!  

Och nu är han alltså ett. Var tog tiden vägen?





Tror Niilo var mäkta nöjd med sin födelsedag! Jag och Kimmo bakade varje dag i en hel vecka och grät och skrattade om vartannat om roliga minnen från BB och hur tur vi har som fått Niilo. Vi är så tacksamma! Hela familjen och alla vänner som kunde kom och hälsade på Niilo. Han fick så fina presenter, men framförallt är det så roligt att se hur mycket Niilo gillar alla, och hur alla gillar Niilo.  Det var en intensiv och rolig helg - Tack alla!

Postad i Niilofisken