Alltså, respect by fear kanske inte är så dumt ändå! Min vanliga ostrukturerade vardag är som bortblåst. Numera är den strukturerad med plugg och föreläsningar. Vet inte var jag har fått denna ordning ifrån, men jag antar att det beror på Niilo. Så fort jag känner "nu börjar det bli lite motigt" så dyker han upp i huvudet och energinivån höjs på en gång. Bättre än kaffe! Är även nervös för att misslyckas, känns som att så mycket mer står på spel nu förtiden. Hm...jaja. bara lite tankar.

Just nu håller jag på med ett grupparbete i Informationsdesign. Ska redovisas nästa tisdag tror jag och det känns bra! I samma ämne skriver jag även på en PM...inte lika säker på den dock, men det reder sig nog. Läser textdesign samtidigt och försöker traggla mig igenom en bok Språkpsykologi. Helst vill jag bara ha inlämningsuppgifter hela tiden, det är ju så roligt! För tillfället analyserar vi och skriver om texter. Älskar´t.

Niilo har börjat stå själv. Oftare och oftare, nu är det korta stunder varje dag. Tyvärr oftast när han är trött och glömmer bort sig vilket leder till att han ramlar. Egentligen tror jag att han skulle kunna gå. Han verkar bara rädd. Håller jag honom i handen drar han ju mig efter sig om jag går för långsamt. Lite känslig kille det där... :)

För övrigt tror jag inte att de lyckades ta bort hela min vagel, haha. Så himla typiskt. Men skitsamma, jag får väl ha lite olikformade ögonlock då. Exotiskt! Kimmo är lika uppmuntrande som vanligt och försöker intala mig att det kanske bara beror på att det fortfarande är svullet...men imorgon har det gått en vecka så jag vet inte om jag tror på det riktigt. Men nu skulle jag nog känna mig naken....rädd...exposed utan min vagel :)

Postad i Allmänt