Till min mamma

Hej mamma! Jag tror bara att det är du som orkar gå in på min blogg fortfarande. Duvet, jag vill inget hellre än att orka skriva men nånstans efter att Niilo har ätit kvällsmat, nattats och somnat så sitter jag som en zombie, eller bättrar på pluggandet. Men eftersom det inte går ett telefonsamtal utan att du nämner att julgardinerna fortfarande är kvar här på bloggen så kommer nu ett nytt inlägg med en ny bild på Niilo och lite sånt annat som du uppskattar. Puss mamma! Ni andra får förstås också läsa =)

Vad har hänt sen i julas då? JO, vi kör en klassisk punktlista:

*Jag har påbörjat vårterminen i skolan, vilket innebär att jag alltså överlevt höstterminen innan. Heja mig!
*Niilo säger några ord. De flesta på finska, men Tattor, Gott, Oshi (Prosit), Håhå-jaja) sägs på svenska.

Ja, det var ungefär det. Det är såklart mest Niilos utveckling som står i fokus, min egen sker på kvällstid efter sju när Niilo sover (och när jag är i skolan förstås). Han har börjat på dagis och det har inte varit roligt att skola in honom, men nu börjar det bli bättre, tack och lov. Hela 10 kilo väger han utspritt över ca 80 cm. Han blir han sjuk hela tiden på grund av dagis och sen smittar han mig. Kimmo klarar sig alltid, tack och lov. Kanske inte Kimmo tycker då han måste springa omkring som en betjänt här hemma, i och för sig. Mitt i allt detta försöker vi ibland träffa vänner... det blir tyvärr alldeles för sällan men vi njuter av de få gånger som hinns med.

NU mamma. NU kommer det bilder!

En rosig och glad Niilo hälsade på hos Charlotte, Fredrik och Albin.



En febrig kille med en trött far =)



BlåbärsNiilo