Förra fredagen blev Niilo ett helt år. Blir både glad och ledsen när jag tänker på det. Han är verkligen världens snällaste, finaste, roligaste och bästa barnet i hela universum, och så har VI ansvar för honom. Hur gick det till? Blir livrädd att jag ska förstöra honom. Jag och Kimmo har alltså varit mamma och pappa i ett helt år. Ett helt år sedan jag låg och var skitförbannad på uppvaket efter snittet för att jag inte fick vara med Niilo, skitförbannad för att jag inte fick se hans första bajs (det är sant - jag fick aldrig se det eftersom jag inte kunde röra på mig ). Det är en underdrift att säga att jag var förvirrad de första dygnet. Ett tungt moln av oro, sömnbrist, smärta men framförallt världens största lycka var ständigt närvarande. Ju fler dagar som gick, desto störra lycka och mindre oro. Så fortsatte det och rätt snabbt hade den fantastiska vardagen infunnit sig. Älskar vardagen!  

Och nu är han alltså ett. Var tog tiden vägen?





Tror Niilo var mäkta nöjd med sin födelsedag! Jag och Kimmo bakade varje dag i en hel vecka och grät och skrattade om vartannat om roliga minnen från BB och hur tur vi har som fått Niilo. Vi är så tacksamma! Hela familjen och alla vänner som kunde kom och hälsade på Niilo. Han fick så fina presenter, men framförallt är det så roligt att se hur mycket Niilo gillar alla, och hur alla gillar Niilo.  Det var en intensiv och rolig helg - Tack alla!

Postad i Niilofisken

Det är lite skillnad nuförtiden när vi är på BVC. Förut höll jag tummarna att Niilo inte skulle kissa ner hela rummet (eller värre), och sov han hoppades vi att det skulle vara lugnt i väntrummet. Det var nervöst och spännande. Numera känns det som ett andra hem. Niilo kryper omkring i rummet, leker med leksakerna och då och då vill han komma upp och hänger vant på min höft. Helt otroligt hur saker blir så rutin hur fort man vänjer sig. Nu är det intressant eftersom Niilo ska krypa fram till ALLA (och då menar jag alla) och dra i deras byxben, ställa sig upp och skratta högt så han får ett leende tillbaka. Speciellt med vuxna, barn är han inte lika intresserad av men det är nog mitt fel. Han har inte umgåtts med så många andra barn.

8408 gram och 72,5 centimeter. Han börjar bli stor! Ligger fortfarande under kurvan och har åkt ner ytterligare lite på viktkurvan, men alltså, han äter supermycket. Kan inte få i honom mer. Men med tanke på att han är så rörlig och kryper och går med gåvagn och så så var det ingenting att oroa sig för. Skönt det.




"På måndag är det fläskkotlett, på tisdag är det fläskkotlett, på onsdag är det fläskkotlett!" (Måste prova skriva ut den och se om den försvinner från hjärnan)

Efter BVC var jag upp en sväng på jobbet och det var superkul! Var riktigt längesedan. Sen köpte jag vindfleecetossar till Niilo och en ny skötväska. Den andra är mer än välanvänd och har gått sönder så pass att det inte går att hänga upp den längre =)

Ikväll ska vi hem till syrran och Stefan på middag. Jag försöker verkligen njuta av sista veckan som mammaledig...men det är svårt att inte tänka på att jag snart inte ska vara med Niilo varje minut. Som sagt, man vänjer sig fort. Blev lite spretigt inlägg detta, men min hjärna är lite så just nu. Spretig!

Postad i Niilofisken

Jag smäller av. Åtta månader? Hur gick det till? Blä va fort tiden går. Det är ju visserligen en riktigt spännande tid just nu då han lär sig nya saker hela tiden. Men det var ju bara igår han var sådär mini-liten.

Läste att de ska börja lära sig tugga lite grövre nu och jag kanske är lite sen med att introducera bröd och sådant, men jag tycker inte att man behöver stressa fram saker och ting. Men nu har vi alltså börjat med babysmörgås. Anteckna gärna denna stora premiär, ni som känner för det! Och två lagade mål mat om dagen får han. Snart ser han väl inte ens ut som en bebis längre, utan som ett litet barn - hemska tanke!

Postad i Niilofisken

Om Niilo sover såhär länge nu, hur ska det bli när han blir tonåring? Kommer få skaffa en lyftkran för att få upp honom ur sängen. Nu har jag varit startklar i flera timmar för en promenad till affären i solen. Tror att det kanske är gårdagens TBC-vaccination som gör sig påmind. Men nu får jag snart väcka honom. Hann till och med ta en extra tupplur själv imorse. Bäst att passa på att sova nån timme här och där idag eftersom vi ska köra till Öland inatt. TJOHO! ÄNTLIGEN!


Men nu hör jag grymtningar från sängen...kan det vara möjligt? Han somnade 22.00 igår efter välling, sov till 07.40 idag, somnade om efter mjölkersättningen, och sov till nu. Haha! Vilken lirare...

HAHA, vad är det här för bild? Skulle lägga upp en sovbild på Niilo och hittade den här? Kimmo den luringen!

Postad i Niilofisken

Dygnet runt!

Postad i Niilofisken

Laddad till tusen, med en liter dräggel på t-shirten, förbereder sig Niilo mentalt för kommande prestation.



Det behövs ett riktigt hårt grepp innan man hittat balansen.



Det här var väl ingen konst heller. Wooohooooo - enhandsgrepp!



En sjukt nöjd och stolt Niilo pustar ut!

Postad i Niilofisken

Busted! Såg Niilo hasa sig fram i raketfart (han har verkligen en egen teknik för det där med att ta sig fram) till bokhyllan. Gardinen lockade mest. Kom på honom mitt i det fasansfulla brottet!



Jag flyttar på honom, men några sekunder senare är han där igen! Den lilla marodören har ryckt ut en bok. "AJAJ", sa jag...men såg då vilken bok det var...


...SPRÅKRIKTIGHETSBOKEN! Allt är förlåtet Niilo. Mamma älskar dig!

Postad i Niilofisken

...nattsuddar´n! Västerås piggaste kille.




Jag är helt slut, haha. Börjar få en föraning hur det är att vara småbarnsförälder när man själv är sjuk. Fast på ett sätt är det rätt skönt, man hinner liksom inte känna efter så mycket. Det är bra för en hypokondriker som jag. Har verkligen försökt allt för att få honom att somna. Kimmo är och spelar med sitt band så tyvärr är inte världens bästa lekpappa hemma och kan få honom att däcka av alla lekar de där två kör på med. Jag har försökt mer på en taktik med bad, sagoläsning och mys. Men nu har jag gett upp. Min nya taktik är att hålla honom uppe så länge som det bara går, oavsett vad. Nu har jag kommit till bristningsgränsen = sätta honom i gåstolen som låter något sjukt illa. Den spelar typ tvåhudrafemtio låtar samtidigt så fort man rör vid den. Så det är liksom sista fasen innan jag lassar i honom välling. Sen måste han ju somna?!

Postad i Niilofisken

Tänk att jag är en mamma! Niilos mamma. Jag har fortfarande svårt att greppa det. Det är så mycket roligare än vad jag trodde. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så mycket personlighet redan, i en blott sex månader gammal bebis. Men det är det sannerligen. Han är så härlig, min fina Niilo. Pratar numera hela dagarna, gör han. Jag kan inte påstå att jag förstår vad han säger, men han ser mäkta nöjd ut när jag härmar hans ljud tillbaka. Jag älskar att vara Niilos mamma. Det är otroligt givande att få se hur en sådan liten varelse upptäcker nya saker. Helt perfekt och oskyldig är han. Min älskade Niilo!

Innan Niilo kom till världen såg jag fram emot att lära honom allt jag kan, men nu har jag insett att han redan har lärt mig mer än vad jag någonsin kommer att kunna lära honom.

Postad i Niilofisken

...deluxe!

"Separationsångest och reservation inför främlingar är två utmärkande känslor under en lång tid framöver. Barnet vill vara nära dem som betyder mest, och en bit ifrån dem som hon eller han inte känner."

Det har varit på gång ett tag men nu tror jag faktiskt att den är här på riktigt. Niilo har börjat säga "mamma", och kastar ut sina små armar och klänger sig fast. Gulligt är det ju förstås och en liten del av mig blir ju alldeles till mig av lycka. Han gråter dock en skvätt när jag lämnar rummet, och vill inte gå och lägga sig. Han är riktigt envis! Idag var han uppe till nästan 23.00, fast han hittills oftast har somnat 20.00 som en liten klocka. Men inte nu. Nu ska han kolla på TV med mamma och pappa, eller sitta emellan oss och bara vara. Han klipper med ögonlocken och skrattar, men sova - det ska han icke! Till slut var det ju dags för nattmålet som vi i vanliga fall ger honom i sömnen. Efter det somnade han till slut. 

Har läst på lite, och det står överallt att man ska sätta sig in i barns känslor när de är i den här fasen. De gråter ju faktiskt inte för att jävlas. De tror på riktigt att när inte mamma eller pappa syns, så finns de inte. Och kanske kommer de aldrig tillbaka! Det bästa är att låta barnet utforska den nya världen från mamma eller pappas famn så gott det går. Självklart kan man lämna bort för en kväll eller några dagar, men helst inte mer. Tydligen bestäms barnets grundtrygghet i den här åldern.

Läskigt! Vill ju inte förstöra ungstackar´n! Det är sånt här jag tycker är svårast med att vara mamma. Allt man investerar nu i dessa tidiga år, sägs att man får tillbaka när de är äldre. Men tänk om jag inte lyckas?

Postad i Niilofisken

En liten kille med feber, och en Kimmo - som alltid är het såklart =)

BVC-besöket gick över förväntan för min del. Kanske inte för Niilos om han nu hade förväntat sig något - förmodligen inte. Kimmo var ju med och höll i Niilo medan Niilo fick sina sprutor, så jag passade på att riktigt titta. Har aldrig sett någon få en spruta eftersom jag är dödligt rädd. Men det var ju inte så farligt! (Niilo kan komma att överklaga på just den punkten).

Jäklarns så arg han blev när Åsa stack till honom! Krokodiltårarna sprutade, och han kippade efter andan. Sen spände han blicken i Åsa och såg ut ungefär som han var beredd på krig, och så utbrister han högt och ljudligt...

.. BÖHBÖHBÖHBÖÖÖÖÖÖÖH!

Trodde vi skulle skratta ihjäl oss. Åsa kunde inte heller hålla sig, trots att Niilo hade en högst allvarsam blick när han skällde ut henne. Han grät till och från en stund, men Åsa ville inte släppa iväg oss innan hon och Niilo var kompisar så vi stannade kvar några minuter tills hon hade fått honom att skratta.

Niilofisken är nu hela 69 cm lång, och väger 7280 gram. Han fick riktigt fräna plåster som han mer än gärna visar upp.





Nu har han fått feber precis som efter de förra sprutorna och har varit väldigt mammig hela kvällen. Inte mig emot! Han är så pappakär i vanliga fall så det var kul att känna sig lite extra omtyckt. Fast egentligen tycker jag att det är otroligt gulligt hur Niilo och Kimmo håller på, speciellt eftersom de är så lika till utseendet. Det är väldigt underhållande.

Idag har jag fått många egoboostar. Vaknade av att Niilo ropade "Mamma-mamma-mamma!" Trodde det var en ren slump, men så senare idag när han låg och spände i gymmet och jag gick för att hämta rena lakan till hans säng ropade han igen - "Mamma....mamma!" När jag kom in slutade han att ropa men blev jätteglad när han såg mig, så jag vette tusan om han inte förstår lite i alla fall. Svårt att säga.

Efter BVC-besöket var jag förresten upp till distriktssköterskan för att visa upp min fjärde familjemedlem - vageln på mitt öga! Som väntat så kunde hon inte hjälpa mig utan såg ut som ett frågetecken och bad mig kontakta ögonläkaren. Blir så matt. Jag har ringt min familjeläkare 15 gånger nu och fått samma svar hela tiden, att de inte gör något åt vaglar, men att efter sex månader kan man ta en diskussion. Tydligen hade de inte kompetensen för den sistnämda diskussionen. Hursomhelst så var det väl bra att jag gick dit, då får jag kanske lättare en tid hos ögonläkaren.

Jag säger då det, jag säger då det...! Tur att man är obotlig optimist, annars kanske jag hade känt mig lite uppgiven över vagelsituationen vid det här laget.

Postad i Niilofisken

"Fortuned smile, and came my way...bringing love I´d never thought i see...I´m so lucky to be me!"

Sedär  - en gammal Monica Z-dänga bara sådär! Den bjussar jag på!

Eftersom jag är svensk måste jag ju kommentera att vädret är helt galet underbart idag - tjohoo! Åt lunch ute på balkongen såklart. Pitabröd med falafel, hummus och fetaost sås. Tror ni att jag njöt? Det tror jag!

Snart kommer jag dock inte att njuta. Niilo ska till BVC och ta sprutor (inte själv förstås - som den fantastiska mamma jag är följer jag med). Det kan ju bli intressant. Förmodligen blev han sjuk eftersom han blev det förra gången, stackarn. Jaja, det är ju för ett bra syfte. Kimmo följer med också, eftersom jag nästan svimmade förra gången. Men jag skulle vilja lära mig att hantera detta. Känner mig ju så oerhört mesig. Kommer bergis störtböla.

Men hur lätt är det när ens barn tittar på en såhär...



..och man vet att de ska sticka nålar i honom? Det GÅR ju bara inte.

En annan konstig sak med BVC är att jag alltid är väldigt noggrann med hur jag och Niilo ser ut när vi ska dit. Ungefär som att jag tror att de ska ta honom ifrån mig ifall han har minsta fläck på bodyn eller för att strumporna inte matchar? Eller tänk om de tar honom för att jag ser sliten och rufsig ut? Vore inte bra ju. Vore inte så troligt heller, men det är bättre att vara på den säkra sidan. Ska hur som helst bli otroligt spännande att se hur mycket han väger, för jag tror han har lagt på sig rätt rejält! Hoppas det i alla fall.

Postad i Niilofisken

Postad i Niilofisken