...är allt! Därför känns det så drygt att jag är en person som behöver träffa folk ofta för att uppehålla en viss energinivå. Låter inte det hemskt? Men så är det i alla fall. Jag faller som i dvala av att vara mammaledig. Det krävs otrolig envishet för att ens stiga upp ur sängen, men det gör jag ju naturligtvis när Niilo vaknar. Och jag leker med honom, och matar honom, och gosar med honom. Och det är helt underbart! Han är världens mest underbara lilla person - och ändå räcker det tydligen inte för att jag ska må riktigt bra? Saknar verkligen att jobba! Fast det är så dubbelt. Har ju jätteångest för att vara borta från Niilo. Får verkligen dåligt samvete över att jag blir "uttråkad" när han är världens finaste. Men ibland kanske man bara behöver lite vuxet sällskap som faktiskt kan säga riktiga ord också.  

Idag slog det mig bara extra hårt hur tur vi har som har fått honom, hur sjukt söt han är, och hur snäll! Nästan alltid glad, skrattar och...glittrar!



Så idag kände jag mig extra nöjd när jag packade ihop mig och Niilo och drog till Plantagen. Luktade på blommor gjorde vi, och jag köpte en orkidé och massa fina flodstenar för att täcka krukan där vår klematis bor. Därefter for jag hem till mamma och pappa och vattnade deras blommor eftersom de är på Öland. 

Kimmo kom hem vid sju idag så vi hann både storhandla, laga barnmat och umgås en stund. Mysigt! Imorgon håller jag tummarna för att han kommer hem liiite tidigare. Vore skönt! 

Postad i Allmänt