Det är lite skillnad nuförtiden när vi är på BVC. Förut höll jag tummarna att Niilo inte skulle kissa ner hela rummet (eller värre), och sov han hoppades vi att det skulle vara lugnt i väntrummet. Det var nervöst och spännande. Numera känns det som ett andra hem. Niilo kryper omkring i rummet, leker med leksakerna och då och då vill han komma upp och hänger vant på min höft. Helt otroligt hur saker blir så rutin hur fort man vänjer sig. Nu är det intressant eftersom Niilo ska krypa fram till ALLA (och då menar jag alla) och dra i deras byxben, ställa sig upp och skratta högt så han får ett leende tillbaka. Speciellt med vuxna, barn är han inte lika intresserad av men det är nog mitt fel. Han har inte umgåtts med så många andra barn.

8408 gram och 72,5 centimeter. Han börjar bli stor! Ligger fortfarande under kurvan och har åkt ner ytterligare lite på viktkurvan, men alltså, han äter supermycket. Kan inte få i honom mer. Men med tanke på att han är så rörlig och kryper och går med gåvagn och så så var det ingenting att oroa sig för. Skönt det.




"På måndag är det fläskkotlett, på tisdag är det fläskkotlett, på onsdag är det fläskkotlett!" (Måste prova skriva ut den och se om den försvinner från hjärnan)

Efter BVC var jag upp en sväng på jobbet och det var superkul! Var riktigt längesedan. Sen köpte jag vindfleecetossar till Niilo och en ny skötväska. Den andra är mer än välanvänd och har gått sönder så pass att det inte går att hänga upp den längre =)

Ikväll ska vi hem till syrran och Stefan på middag. Jag försöker verkligen njuta av sista veckan som mammaledig...men det är svårt att inte tänka på att jag snart inte ska vara med Niilo varje minut. Som sagt, man vänjer sig fort. Blev lite spretigt inlägg detta, men min hjärna är lite så just nu. Spretig!

Postad i Niilofisken