Världens bästa spark i röven

Alltså, respect by fear kanske inte är så dumt ändå! Min vanliga ostrukturerade vardag är som bortblåst. Numera är den strukturerad med plugg och föreläsningar. Vet inte var jag har fått denna ordning ifrån, men jag antar att det beror på Niilo. Så fort jag känner "nu börjar det bli lite motigt" så dyker han upp i huvudet och energinivån höjs på en gång. Bättre än kaffe! Är även nervös för att misslyckas, känns som att så mycket mer står på spel nu förtiden. Hm...jaja. bara lite tankar.

Just nu håller jag på med ett grupparbete i Informationsdesign.
Ska redovisas nästa tisdag tror jag och det känns bra! I samma ämne skriver jag även på en PM...inte lika säker på den dock, men det reder sig nog. Läser textdesign samtidigt och försöker traggla mig igenom en bok Språkpsykologi. Helst vill jag bara ha inlämningsuppgifter hela tiden, det är ju så roligt! För tillfället analyserar vi och skriver om texter. Älskar´t.

Niilo har börjat stå själv. Oftare och oftare, nu är det korta stunder varje dag. Tyvärr oftast när han är trött och glömmer bort sig vilket leder till att han ramlar. Egentligen tror jag att han skulle kunna gå. Han verkar bara rädd. Håller jag honom i handen drar han ju mig efter sig om jag går för långsamt. Lite känslig kille det där... :)

För övrigt tror jag inte att de lyckades ta bort hela min vagel, haha. Så himla typiskt. Men skitsamma, jag får väl ha lite olikformade ögonlock då. Exotiskt! Kimmo är lika uppmuntrande som vanligt och försöker intala mig att det kanske bara beror på att det fortfarande är svullet...men imorgon har det gått en vecka så jag vet inte om jag tror på det riktigt. Men nu skulle jag nog känna mig naken....rädd...exposed utan min vagel :)


Vagel, Plugg, Maskerad, mera plugg, ögonkladd.

Kära läsare - ni får nog vänja er vid att det blir ca ett inlägg i veckan. Inte klokt det här ju... men det är roligt också! Sen det förra inlägget har jag:

Hunnit operera vagel! Inte så roligt, rätt ofräscht faktiskt men jag gjorde det! Sprutan var värst. Sen kändes det mest konstigt. Jag kände liksom vad dom gjorde, men det gjorde inte ont. De satte fast nån metallställnig på ögat för att hålla uppe det...sen vände de ut och in på ögonlocket och gjorde något snitt där av nå slag och grävde ur vageln. Ytterst märkligt. Kändes ungefär som kejsarsnittet...alltså att man förstår vad som händer men det gör inte ont. Knasigt...

Pluggat. Inte så mycket mer att säga än att det är sjukt mycket hela tiden...ujuj.

Varit på maskerad. Jajjamen! Kolbäcks Gästgivaregård bjöd på femårsjubileum och alla var utklädda. Niilo kom fyra i tipspromenaden om Maria Lang och vann reflexer till cykeln. Duktig kille!

Just nu sitter jag och väntar på att några i min grupp ska återkoppla lite så vi kan börja på ett arbete som ska vara inne i..ja imorgon faktiskt. En redovisning på tio minuter. Haha, vilket skämt. Nåväl, vi fick uppgiften igårkväll typ så det känns som att om det här inte blir så bra så finns det fler än en anledning.

Längtar ihjäl mig efter helgen. Vill bara ha det här gjort. De närmsta två veckorna ser fullproppade ut. Redovisningar, arbeten, inlämningar hit och dit. Det är väldigt rörigt att plugga två halvfartskurser där varje kurs även har gästföreläsare som också vill att vi ska göra arbete.

Imorgon är alltså tanken att vi ska redovisa en gruppuppgift inom informationsdesignen, och på eftermiddagen ska jag tillsammans med en annan grupp i Ljuddesignen (som är en del i min textdesignkurs - logik??) spela in en liten smaskig ljudfil som ska redovisas på måndag. Det sistnämda längtar jag dock efter. Ska bli riktigt roligt!




Dags för operation!

Herregud, det är över en vecka sedan jag skrev något. Känner att jag inte hinner någonting överhuvudtaget. Tiden tillbringas i biblioteket, på bussen till och från eskilstuna. När jag kommer hem vill jag hinna träffa Niilo innan han lägger sig. Det är kul men jag får dåligt samvete över allt jag inte hinner med. Mina vänner, framförallt. Man önskar man hann att träffa alla varje dag...men så fungerar det ju inte tyvärr. Men om mina vänner läser detta så:

Älskar er allihop! Saknar er allihop! Förlåt att jag är så tråkig!

Niilo har hunnit bli 10 månader. Hur gick det till? Han var ju nyss ett plustecken på stickan. Mycket märkligt det där... Och nu ser jag mammalediga överallt. De går runt på stan med sina vagnar och snusar på sina nyfödda. Så myyyysigt! Blir verkligen avundsjuk och börjar nu förstå vad alla menar med att tiden går så fort första tiden. I en perfekt värld hade jag velat vara hemma mycket längre med Niilo...men vad gör man? Vill ju så himla gärna gå den här linjen.

Imorgon är det redan onsdag igen. Inte klokt! Det kändes ju som igår. Har en känsla av att den här terminen kommer gå riktigt fort. Nästa vecka ska jag förresten operera bort min vagel!! ÄNTLIGEN! För er som minns från den gamla bloggen så fick jag den en månad innan Niilo kom, haha. Det är alltså 11 månader sen. Den sitter på ögonlocket och gör inte ont. Men nu ska den alltså äntligen bort. Halleluja. Om jag är rädd? Jaaaaaaa! Men ska bli skönt att kunna använda mascara igen utan att alltid få en stor svart klump på vageln.


Niilo har däremot massa tid över. Beror nog på hans effektiva måltider.


CSNörplig inledning på studiestarten

FY F*N! Vad är det för värld vi lever i? För fem år sen gjorde jag det "hemska" misstaget att som nybakad student välja fel studielinje. Sökte in till nåt ekonomiprogram som inte passade mig alls. Jag var ung, vilsen och trodde att man var tvungen att plugga på en gång för att ha en bra och trygg framtid. Så jag tog ett program som lät bra. Otroligt naivt av mig, eftersom jag aldrig har varit bra på siffror och aldrig kommer att bli. Ovanpå det hade jag det riktigt kämpigt på ett personligt plan. Det sistnämda kan visserligen inte CSN rå över, men ibland undrar jag vart medmänskligheten har tagit vägen i det här landet.

Jag hoppade av efter att knappt ha klarat av några poäng, jag gick inte ens en hel termin. Jag sa upp mitt CSN och har betalat tillbaka i princip hela studieskulden så när som på en tusenlapp. I veckan fick jag veta att jag inte får söka nytt bidrag eftersom jag fortfarande har lån kvar och saknar 6 poäng för att få söka nytt. Jag erbjöd mig att betala tillbaka 1000lappen på en gång, men det skulle inte spela någon roll. Hade jag betalat in pengarna innan första juli i år hade det däremot okej, och dagens blogginlägg hade aldrig behövts skrivas. Men från och med första juli är det alltså no pardon. Tidigare har det funnits något som hetat nåt i stil med "nystart". Det innebär att om man som jag, lyckas betala tillbaka lånet och börjar studera ett helt annat ämne får söka nytt lån trots att jag saknar poäng. Men nu var det också kört.

En strimma hopp infann sig. Eventuellt skulle jag kunna få det hela avskrivet eftersom det var hela fem år sen, men där gick jag också bet. Det gällde bara om det var 5 år och uppåt. Inte det femte året i sig. Så det sket sig också. Nu råkar det vara så att jag i mitt program går två halvfartskurser parallelt och därmed inte kommer få in några poäng i CSNs system förrän om 10 veckor. Om 10 veckor får jag söka bidrag igen. Jag får inget retroaktivt.

Alla som känner en nybakad student kan ju sprida vidare detta så de vet vad de ger sig in på.



Schuul is kuuul!

Vi började som 35 men har redan sjunkit till runt 25 st i klassen. Känns skönt att man har blivit lite mer bekanta med varandra trots att nästan ingen i min klass har varit med på nån nollningsaktivitet. Vi är nog en bunt nördar, men det är okej :) Hade min första muntliga presentation idag, den var inte så stor med ändå spännande med första uppgiften. Allt gick bra tror jag, verkade så i alla fall. Fick inte alltför dräpande kritik :) Det var lite roligt vid uppropet idag då Niilos kusin Daniel ropades upp (han ska inte gå för han har flyttat till sthlm). Så då sa jag till läraren att hon kunde stryka honom eftersom hon var min sons kusin, så jag råkade veta var han befann sig. Fick en mycket märklig blick tillbaka sen sa hon "Nu känner du dig gammal va...när din sons kusin skulle gått i samma klass liksom!" Haha, ja..tyckte det va lite roligt.

Kimmo hämtade upp mig när jag hade åkt bussen hem till Västerås och det var mysigt att få träffa Niilo och Kimmo lite mer idag. Kimmo har ju sin första pappalediga dag denna torsdag! Ikväll kommer ett gäng från jobbet och äter kräftor hos oss, ska bli riktigt roligt! SKönt att vi är hemma hos oss också så Niilo kan somna i sin egen säng.

Hörs!


På väg