Oh vilken rolig dag jag har haft! Jag och Charlotte & Niilo tog plånböckerna och drog till Vingåkers Outlet och hittade så mycket fint till extremt bra priser dessutom!

Niilo fick inviga ett av plaggen på en gång trots att det var en hel storlek för stort, men eftersom det blev så kallt och jag hade glömt att ta med en extratröja så fick det gå ändå. Han klagade inte!



Blev lite mer shopping till Niilo också inför hösten och vintern. Två pyjamasar, en badrock, en tröja till och ett par jeans - och strumpor förstås!



Hittade lite åt mig själv också.

En stickad klänning från Soaked in Luxury. Ett märke jag upptäckte i somras och som passar mina kurvor alldeles strålande! Det brukar vara såna där plagg som inte ser bra ut på galgar men som sitter som ett smäck på.



Och från samma märke ett enkelt linne och en kofta till.



Charlotte hittade en massa fina kläder hon också.



En rolig sak som hände var när vi skulle äta. Vi hade tänkt äta på ett Thaiställe, men när vi kom dit var det superlitet. Vi gick in ändå och krånglade in oss i den lilla vrån med vagnen och höll nästan på att välta stolar, men sen kände vi bara att det verkligen inte var ett bra beslut att äta där. Så vi krånglade ut oss igen och lyfte vagnen ner för trappor och ja...inte världens smidigaste kanske, haha! Men sen hamnade vi på ett riktigt bra ställe med god mat!




Kort sagt - en riktigt rolig dag med riktigt bra shopping och tjejsnack! Tack bästa du!

Postad i Allmänt

...är allt! Därför känns det så drygt att jag är en person som behöver träffa folk ofta för att uppehålla en viss energinivå. Låter inte det hemskt? Men så är det i alla fall. Jag faller som i dvala av att vara mammaledig. Det krävs otrolig envishet för att ens stiga upp ur sängen, men det gör jag ju naturligtvis när Niilo vaknar. Och jag leker med honom, och matar honom, och gosar med honom. Och det är helt underbart! Han är världens mest underbara lilla person - och ändå räcker det tydligen inte för att jag ska må riktigt bra? Saknar verkligen att jobba! Fast det är så dubbelt. Har ju jätteångest för att vara borta från Niilo. Får verkligen dåligt samvete över att jag blir "uttråkad" när han är världens finaste. Men ibland kanske man bara behöver lite vuxet sällskap som faktiskt kan säga riktiga ord också.  

Idag slog det mig bara extra hårt hur tur vi har som har fått honom, hur sjukt söt han är, och hur snäll! Nästan alltid glad, skrattar och...glittrar!



Så idag kände jag mig extra nöjd när jag packade ihop mig och Niilo och drog till Plantagen. Luktade på blommor gjorde vi, och jag köpte en orkidé och massa fina flodstenar för att täcka krukan där vår klematis bor. Därefter for jag hem till mamma och pappa och vattnade deras blommor eftersom de är på Öland. 

Kimmo kom hem vid sju idag så vi hann både storhandla, laga barnmat och umgås en stund. Mysigt! Imorgon håller jag tummarna för att han kommer hem liiite tidigare. Vore skönt! 

Postad i Allmänt

Idag for jag & Niilo ut på äventyr till Hannah! Alla ni som känner mig bra vet att jag inte äger ett lokalsinne. Och då överdriver jag inte. Det är totalt obefintligt! Så lite nervös var jag allt när jag satte mig i bilen. Men jag hittade och det var ju inte ens svårt. Det var ett tag sen vi träffade Hannah så hon och Niilo hade mycket att ta igen.

Saft, bullar & mina hembakade jordnötskakor i lantlig idyll.






Det är verkligen ett speciellt lugn som tar över hela sinnet när man kommer dit och ser allt vackert, även om jag själv kan känna att de här timslånga fikorna inte riktigt ter sig likadant som förr med en åttamånaders bebis som ska vara överallt hela tiden. Men han är bäst, min Niilo.



Hade tänkt att skriva mer, men nu kom Kimmo ÄNTLIGEN hem, så jag ska pussa lite på honom istället!

Postad i Allmänt

Har jag haft tråkigt eller har jag haft tråkigt? Det hela redde visserligen upp sig när Kimmo kom hem, men idag har jag varit en snäll mamma. Tänkte att jag skiter totalt i måltider på rätt tider för Niilo. Killen behövde seriöst sova. Onekligen. Han har sovit hela dagen. Kid you not! Såhär har det sett ut:

09.30 Niilo vaknar - Vällingdags

10.30 Niilo somnar igen

13.30 Niilo vaknar. Sjukt sen lunch och inget mellanmål innan. Ujujujujuj...

15.00 Niilo somnar igen

17.30 Niilo vaknar och får mellanmål

I vanliga fall äter han 08.00, 10.00, 12.00, 15.00, 18.00. Men man ska ju lita på den där modersinstinkten sägs det. Och den sa till mig högt och tydligt: Låt pojkstackarn sova!

Lyckades på något vis hålla honom vaken till Kimmo kom hem strax efter sju. Jag tog bland annat fram alla kastruller och körde världens trumsolo- Niilo var inte lika imponerad som jag över min påhittighet. Däremot när jag drog en papperskasse över huvudet mitt skrattade han så han nästan kissade på sig. Tack för den liksom...!

Hann iaf baka lite jordnötskakor. Man ska inte ha jordnötter hemma när man har barn. Det lärde vi oss på BVC. Så jag fick panik och bakade in dem i kakor. Tänker ta med en burk till Hannah imorgon.

Blev så glad när Kimmo kom hem. Jag hade till och med kommit ihåg att ta fram laxen ur frysen! En festmåltid skulle tillagas. Men vi glömde visst att packa upp kylvarorna när vi kom hem från affären igår så det fick bli en något ofestligare meny. Till vår stora glädje räddade Maria B upp kvällen eftersom jag som present för att jag vattnade hennes blommor hade fått italienska mandelskorpor och dessertvin.  Jag älskar presenter man kan äta. Men det kanske inte är nån större skräll?

Postad i Allmänt

Det var ju så länge sen! När jag gick i skolan och blev retad eller hade en allmänt jobbig dag var det det enda som hjälpte. Min fantasi har ju alltid varit livlig, och det dröjde aldrig många sekunder innan jag på riktigt trodde att jag var med i en musikvideo, eller stod på scen inför miljonpublik. Idag hade jag behövt en sån stund. Niilo har varit mer än jobbig! Förmiddagen var helt okej. Var på lögarängen med systeryster, och sen käkade vi på Golfen. Niilo fick ett par supersnygga svarta converse! Tack!

Men som vanligt första dagen efter att ha haft Kimmo hemma en hel helg blir Niilo superledsen. Det GÅR inte att få honom helt nöjd oavsett hur mycket man leker med honom. Tack och lov vänjer han sig fort så imorgon är han nog sitt vanliga glada själv igen. Och när Kimmo sen kommer hem så blir Niilo alldeles till sig. Det är jättesött. Mot slutet av veckan blir det nästan tvärtom, då är Niilo supermammig. Är detta normalt att märka av redan? Att han blir så påverkad vid 8 månader? Börjar bli orolig inför hösten isåfall. Men det ska väl gå. Tror egentligen att det mest handlar om all uppmärksamhet han får. Men vi har haft så mysigt på kvällen. Lycklig liten kille som skrattar och vinkar hela tiden.

Kan ju förstå att Niilo längtar tillbaka till helgen. Vi hade det helt underbart och helgen kändes superlång. Vi var på Parken Zoo och ute i Kimmos stuga. Charlotte följde med till stugan också, och vi fick även sällskap av Jenny, Mattias och Gibson. En fantastisk helg helt enkelt!

Postad i Allmänt

Det är sällan jag väljer att "hänga ut" affärer pga av dålig service. Alla kan ha en dålig dag. Men om jag hade varit säljchef på Barnens Hus i Västerås så hade jag varit djupt oroad. Anledningen till att jag dedikerar ett helt inlägg om detta är för att det är så konsekvent dåligt, och man kan ju bara hoppas att någon berörd hittar hit av någon anledning.

Expempel 1. Inköp av cykelsits.

Jag och Kimmo kommer dit och är KÖPSUGNA. Vi vill ha en rejäl cykelsits och är villiga att lägga pengar på en dyrare modell som vi har spanat ut. Vi ställer oss och börjar plocka lite med stolar, hjälmar osv. Vi ser personal och förväntar oss att någon kommer fram för att hjälpa/sälja oss en cykelsits. Vi vill helst ha den igår, eftersom vi snart ska resa iväg. Ingen kommer. Ingen kommer ens fram för att säga "Hej, kommer alldeles strax, ska bara ta hand om en annan kund först". Istället ser vi hur inte bara en ur personalen sneglar lite bittert på oss typ "åhnej, inte en kund NU IGEN". Fortfarande ingen som kommer fram. För tydligen är det viktigare att stapla upp varor innan man säljer. Till slut ringer vi på klockan, och efter några minuter släpper en av personalen prismarkeraren och släpar sina fötter mot oss. Inget leende, inget "Hej - vill ni ha hjälp?". En knepig tystnad uppstår, och jag börjar sälja in stolen till mig själv. Vet inte hur många gånger det har hänt. Tragiskt.

Exempel 2. Vi ska ha en lättare "resevagn", eftersom jag inte kan lyfta vår vanliga vagn in och ut ur bilen själv.

Jag och Kimmo far till Barnens Hus efter att ha fått superb hjälp hos Babyproffsen, och vi är på gott humör. Tänker att vi ändå bör kolla vad Barnens Hus har för utbud. Kommer in i affären och det är nästan inga kunder, men personal ser vi kanske två-tre som spatserar runt och ser frågande ut. Vi ställer oss vid vagnarna och börjar klämma lite. Vi väntar i kanske fem minuter - och trots tidigare ögonkontakt kommer ingen fram. Eftersom jag själv jobbar med sälj kan jag inte för mitt liv förstå hur man inte kan gå fram och hälsa på kunderna och fråga om de behöver hjälp med någonting. Eller man kan till och med bara säga "Hojta till om ni vill ha hjälp" och låta kunderna klämma lite själva först. Vadsomhelst! Eftersom vi ser en i personalen prismärka varor (som vanligt) så förväntar vi oss att hon ska komma till vagnarna när hon är klar. Men icke. Kimmo går och letar efter någon annan men ser ingen. Vi ringer till slut på klockan, och efter ytterligare några minuter kommer kvinnan som tidigare prismärkt. När vi frågar (hyfsat enkla frågor som vilka vagnar som väger minst, som går att fälla till helt liggläge) så mumlar hon nåt om "men det står väl på lappen...", vilket det inte gör.  Men det står väl i nån broschyr? Borde man inte ha lite bättre koll på deras egna vagnar? Det är inte hjärnkirurgi direkt. Jag kunde mer än vad hon kunde, och kände att jag redan var irriterad. Till slut är vi i alla fall lite intresserade av en vagn som vi även såg på Babyproffsen - och vi ville jämföra priset å lite såna saker. Eftersom den bara fanns i rosa så frågar jag "har ni några andra färger på lagret?", varpå hon säger "jag vet faktiskt inte hur det ser ut på lagret med just den här vagnen". Efter den meningen förväntade jag ju mig kanske att hon hade fortsatt med "men det kan jag kolla upp", men jag måste själv initiera frågan om att vi kanske kan kolla upp det hela, och hon svarar med en suckande "ja...vi kanske kan kolla på datorn då" VAD ÄR DET FÖR PROBLEM? Ursäkta så hemskt mycket att jag vill köpa era varor! Men tro mig. Det kommer inte att hända. Ringer till Babyproffsen imorgon och ber dem ta hem vagnen, även om det kostar några hundralappar mer.

Postad i Allmänt

ÅÅÅHHHH.. Tack så hemskt mycket syster! Har en liten melodislinga som jag måste sjunga på nu. Min syster brukar sjunga den för Niilo och texten är såhär "Niilo, Niilo - nu ska vi gå hem. Niilo, Niilo - följa moster hem!" Haha, så töntigt egentligen och den där går jag och upprepar som ett psykfall här hemma. För tillfället är syster min i USA och semestrar, så han kan ju inte ens följa henne hem. 

 

Postad i Allmänt

Den bästa present jag någonsin köpt till mig själv. I så kallad "kryst-present" som de så trendigt kallar det för i senaste "mama". Det här halsbandet köpte jag av Malin som råkar vara min underbara Hannahs syster. Malin är helt galet duktig. Nu är den här bilden på mitt smycke lite dåligt taget, men gå in på hennes blogg för sjutton. Man vill ha allt! 

Malins blogg!

Här är alltså mitt smycke. Det står "Niilo Emanuel" i ringen, hans födelsedatum i hjärtat. Och så en liten ängel vid sidan om (som får mig att tänka på något  litet som också kunde ha blivit - en skön påminnelse om hur tacksam jag är för Niilo).

Postad i Allmänt

Helgen har försvunnit som en fis i rymden. Den känns alldeles för kort när Kimmo jobbar så långa dagar på vardagen. Men kul har den varit! Till det stora hela i alla fall. Niilo fick fara in till akuten igår natt med dålig mage. Men när vi kom dit mådde han mycket bättre, tack och lov! Tänk att allt kan förändras på en sekund. Jag blev riktigt rädd, och hade svårt för att hålla tillbaka tårarna. Samtidigt ville jag inte skrämma Niilo, och göra honom ännu mer ledsen, så jag grät när han hade lugnat ner sig istället - och när han inte såg.



Annars har vi bara tagit det lugnt. Så lugnt man nu kan ta det under en PowerMeet-helg. Lika bra att omfamna den, annars blir det nog bara jobbigt. Egentligen är det ju en sjuk grej det här med cruisingen, eftersom det bara är en del av hela eventet. Och en väldigt märklig sådan. Men det är ju den man ser, med de gamla vanliga dräggen och en och annan riktigt fin bil. Inget slår dock förra året, när jag och Kimmo (och Niilo i magen) såg en tjej kliva ur sin bil och skita framför alla människor. Det var ett minne för livet det! I år såg vi en tjej gå topless mitt i gatan. Det hade nästan känts okej, om inte killen i bilen som hon gick bredvid satt och viftade med bikiniöverdelen. Genast blev det om möjligt ännu mer smaklöst. Men sällskapet var det inget fel på! Vi träffade Kimmos kompis Sten, och Charlotte, Fredrik och NorrköpingsSara. Det var riktigt kul! Niilo flirtade hejvilt som vanligt. Han lär sig ju nya saker var dag nu. Igår lärde han sig att sträcka upp händerna och tok-le när vi skriker "Hurra!". Sjukt gulligt. Ska försöka filma honom imorgon. Jag smälter varenda gång. Han vinkar också nu!

Postad i Allmänt

Jag är så bortskämd! Är inte van vid att Kimmo jobbar så mycket. Idag vaknade jag av ett "Hej, jag är framme nu, puss"-sms. Hann alltså inte ens se honom imorse.  Han åker motorcykel till sthlm så jag kräver sms-rapportering att han kommer fram ordentligt. Och ikväll ska han jobba över så att han kanske kan sluta lite tidigare imorgon.  Sen är det bara tre veckor kvar innan nästa semester. Samtidigt försöker jag verkligen njuta av tiden. Niilo är så himla härlig, och det händer så otroligt mycket varje dag känns det som. Favoriten nu är att stå vi vardagsrumsbordet helt själv och stampa med fötterna. Han har gått två steg själv men sen har han ramlat ihop. Helst vill han att jag håller honom i händerna och drar honom upp och ner.

Idag har jag hälsat på syrran en stund, hon och Niilo har busat runt. När jag är där kan jag verkligen känna hur skönt det skulle vara med hus. Stora ytor att ha Niilo på. Skönt! Men tills den dagen kommer får jag snylta på syrrans istället =)

Ikväll ska jag hem till Charlotte & Fredrik och hälsa på, det går alldeles för lång tid mellan gångerna men det är i alla fall bra mycket oftare än när de inte bodde i stan! Man får se det positiva!

Postad i Allmänt

Fick äntligen träffa Linda idag efter hennes fantastiska resa till Indien. Det kändes nästan märkligt att träffa henne först. Var tvungen att nypa henne i armen! På ett sätt kändes det som det var igår hon och hennes sambo for, men på ett annat kändes det som att det var superlänge sedan. Svårt att förklara, men det var i alla fall så fantastiskt att bara få prata - som vi ju båda är så bra på! Vi inledde dagen på Varda med ett glas rosé, därefter lite parkhäng där hennes väldigt trevliga kompis Malin och min väldigt trevliga sambo anslöt sig till gänget. Vi gick till Al Forno och åt. Jag trotsade dieten jag borde gå på för att bli av med magbakterien, men hittills har inget hänt. Håller tummarna =)

Dagen bara flög förbi! Kändes ju även underbart att få lämna lägenheten. Var lite nervös för magen, men glömde snabbt bort det när jag såg Linda. Niilo verkade vara glad att se henne också =) De hann faktiskt träffas när han hade kommit till världen, innan Linda for. Känner verkligen att jag har nyvunnen energi efter den här dagen, men den effekten har Linda på människor. Kimmo som var helt slut när han kom hem blev också mycket piggare efter middagen. Hela lilla familjen traskade glada och pigga(vissa var lata och satt i barnvagn) hem från stan. Så skönt ute! Sommar!

Fast eftersom Kimmo jobbar i Stockholm måste han sova på en gång, och jag är som vanligt superpigg. Imorgon tänker jag hälsa på systeryster. Ska låna hennes gräsmatta och slappa på!

Min favoritbild på mig och Kimmo som Linda har tagit. Här längtade vi ovetandes efter lilla Niilo. 

Postad i Allmänt

Jag är rabiat rondellkvinna också!


Haft lite uppehåll på bloggen. Har inte varit så inspirerad på grund av kvinnliga hormonbesvär och magbakterie - samtidigt! Men jag känner att jag är på väg uppåt igen. Starkare än någonsin!

Rolig grej som hände idag! Jag skulle fara till mor och far på middag. Jag packar in Niilo och drar iväg, men kommer inte längre än till rondellen. Där är det kö. Står helt still! Inte en bil mot stan (dit jag skulle svänga), men galet med bilar mot Sala. Ovanligt många pga av kommande Power Meet-helg förmodar jag. En stackars livrädd dam i en bil framför mig vågar inte ta steget ut i rondellen och eftersom det här är västerås och inte stockholm (där man faktiskt blir insläppt när man blinkar) så släppte ju ingen in den stackaren. SKA DET VARA SÅ SVÅRT? Jag menar, kön stod still. Fanns ingen anledning att inte släppa in henne när de hade chansen.

Hursomhelst, efter t i o långa minuter var det så min tur. Men efter t i o långa minuter hade jag redan gjort slut på det lilla tålamod jag har. Varpå det blixtrar till i huvudet på mig, och jag lägger mig på tutan för att få en reaktion från lastbilen jag kräver ska släppa fram mig. Jag gestikulerar hejvilt och försöker med teckenspråk få fram "jävla nöt! det är kö så långt ögat når. Här sitter jag med en liten bebis i bilen som svettas och är grinig!" Med stora, pekande gester förklarade jag att jag tänkte klämma mig in och att han var tvungen att stanna. Och avslutade med en frågande "tummen upp?" Får tillbaka ett asgarv och en tumme upp. Klämmer mig in i en fil. Då var det bara en kvar. Skulle ju vänster runt in mot stan. Där stannar ingen heller. Jag lägger mig på tutan igen. Nya gester, den här gången mer åt det uppgivna hållet. Lyckades klämma mig in samtidigt som jag tutade. Avslutade med ett "idiot"-tecken. Och körde stillsamt in mot stan... Haha! Kände mig helt galen.

Annars just nu så händer inte så mycket. Jag och Niilo är ensamma på dagarna eftersom Kimmo jobbar för tillfället. I stockholm dessutom så det är inte många timmar man får se honom tyvärr. Häromdagen var vi dock och hälsade på Mia och hennes skåning Kalle för lite grill och Mökki (skitroligt spel!). Får bita mig i läppen att inte säga Kalleballe hela tiden. Det är ju inte meningen. Men jag känner lite att jag har fått leva med Kajsabajsa hela mitt liv, och gillar det nästan nu. Kalleballe kommer av bara farten! Menmen, han är polis, så man får passa sig lite. Tobbe och Kimmo var också med, och lilla Niilo såklart. Festprisse nummer ett!

Fullt fokus under Mökkimatchen!

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Postad i Allmänt

Idag på dagens måsten står:

*Duscha
*Promenad ner på stan
*TBC-vaccination för Niilo
*Apoteket, insektskräm (obs. icke att förväxlas med ansiktskräm)
*Köpa cykelhjälm till Niilo
*Köpa matstol till Niilo, till Öland
*Packa Niilos & min väska. Kimmo har som vanligt redan packat. Han är duktig han...
*Städa lägenheten

Gu va jag har nyst inatt. Det var helt rätt val att sova på soffan, Niilo hade vaknat direkt om jag hade legat i sovrummet. Men idag har jag förberett med allergitablet, så nu kan inget stoppa mig ("jag bara rullar fram...."osv). Efter vaccinationen idag ska jag äta lunch med Kimmo på stan. Skulle gärna äta en sallad från Cornetto, men att sitta där är ju inget alternativ med vagn så det får kanske bli en picknick. Visste ni förresten att ordet picknick är franskt? Det hade jag nog inte trott. Men så är det. Det betyder typ "bära med sig litet". Det sistnämnda kanske var rätt logiskt i alla fall. Det var dagens språklektion det!

Nu ska jag packa skötväskan, göra iordning mig, ge Niilo mellanmål när han vaknar och sen traska. Hörs!

Ang. Bilden nedan: Såhär ser det ut nuförtiden, vagn, barn, gåstol, skötväska....inte undra på att man fått nyvunna muskler lite här och där! Och ja Malin D - det är din scarf, men den hängde där och var så passande. Jag har handtvättat den och behåller den som gisslan tills vi ses igen =) Snart hoppas jag? Tycker om den här bilden extra mycket för att jag står på handikapp-parkeringen. Vi har parkeringen bredvid...men jag känner mig mest hemma på denna! 

 

Postad i Allmänt

Sitter här och snufsar. Ledsen är jag inte, men allergisk mot gräs. Vem behöver nålar i armen och stickprov när man har Pollenkollen på sin ajfån.

Eller ja. Lite ledsen kanske jag är, fast inte på grund av snuvan. Önskar jag vore en bättre "hemmafru". Jag är verkligen dåååålig. Dålig, dålig, dålig. På hushållet alltså. Det är allt eller inget med mig. Behöver energi för att orka. Och jag samlar kraft när jag får träffa andra, umgås med folk och hitta på hyss. Vilket inte blir alla dagar, vilket innebär att jag inte orkar hålla ett perfekt hem.

Har haft en liten jobbig dag med min klaustrofobi som alla kanske inte vet att jag har. Inget jag brukar prata om med nån förutom med Kimmo (och mamma). Blev en heldag i tvättstugan vilket innebär en halvdag i hissen upp och ner för tio våningar vilket innebär en hel del resonerande med mig själv att jag inte kommer att dö. Hissen kommer inte gå sönder, och om den stannar så kommer jag att komma ut så småningom och så vidare. Riktigt jobbigt faktiskt. Och nej detta är inget skämt. Har på riktigt dessa tankar, och ibland tar de över och då blir det trappan, men idag tvingade jag mig själv vilket resulterat i att jag känner mig rätt slut. Bor man på tionde våningen så gör man, det är nog bra att utmana sina fobier. Borde gå på bio snart igen bara för att utamana mig. Det gick bra senast. Satt kvar hela filmen till och med utan att paniken tog över helt. Hurra för mig! På grund av klaustrofobin får jag även ångest inför att flyga, att gå till tandläkaren...och ja..hamna i vilken situation som helst där jag inte har makten att själv styra vad som händer. DRYGT!

Det här med tvångstankar alltså...tänk vad de kan ta över. Önskar så innerligt att den där ångestkänslan bara kunde försvinna ibland. Den kommer verkligen alltid när man minst behöver den. Vill inte att Niilo ska ta efter. Men jag måste säga att detta är ett av mina bästa år hittills vad gäller dessa tankar. Tror det är på grund av att Niilo finns. Jag hinner liksom inte fokusera så pass mycket på mig själv att ångesten tar över. När man får barn finns det ju alltid nån som betyder mer. Tack och lov för det.

Postad i Allmänt