Då vad den här - separationsfasen...

...deluxe!

"Separationsångest och reservation inför främlingar är två utmärkande känslor under en lång tid framöver. Barnet vill vara nära dem som betyder mest, och en bit ifrån dem som hon eller han inte känner."

Det har varit på gång ett tag men nu tror jag faktiskt att den är här på riktigt. Niilo har börjat säga "mamma", och kastar ut sina små armar och klänger sig fast. Gulligt är det ju förstås och en liten del av mig blir ju alldeles till mig av lycka. Han gråter dock en skvätt när jag lämnar rummet, och vill inte gå och lägga sig. Han är riktigt envis! Idag var han uppe till nästan 23.00, fast han hittills oftast har somnat 20.00 som en liten klocka. Men inte nu. Nu ska han kolla på TV med mamma och pappa, eller sitta emellan oss och bara vara. Han klipper med ögonlocken och skrattar, men sova - det ska han icke! Till slut var det ju dags för nattmålet som vi i vanliga fall ger honom i sömnen. Efter det somnade han till slut. 

Har läst på lite, och det står överallt att man ska sätta sig in i barns känslor när de är i den här fasen. De gråter ju faktiskt inte för att jävlas. De tror på riktigt att när inte mamma eller pappa syns, så finns de inte. Och kanske kommer de aldrig tillbaka! Det bästa är att låta barnet utforska den nya världen från mamma eller pappas famn så gott det går. Självklart kan man lämna bort för en kväll eller några dagar, men helst inte mer. Tydligen bestäms barnets grundtrygghet i den här åldern.

Läskigt! Vill ju inte förstöra ungstackar´n! Det är sånt här jag tycker är svårast med att vara mamma. Allt man investerar nu i dessa tidiga år, sägs att man får tillbaka när de är äldre. Men tänk om jag inte lyckas?





Kommentarer
Postat av: beatrice

jajemän kajsa, det stämmer så bra, du är påläst! Han har ju faktiskt "äntligen" börja förstå sig på de saker han ser, och även skapat sig en erfarenhet av hur sakerna låter, gör, ser ut osv. Men ännu inte kommit på att det han inte längre ser, faktiskt fortfarande existerar. Men det kommer snart :) Sånt här får vi lära oss som idrottslärare vettu, spännande värre!

2010-05-25 @ 16:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback