Sitter här och snufsar. Ledsen är jag inte, men allergisk mot gräs. Vem behöver nålar i armen och stickprov när man har Pollenkollen på sin ajfån.

Eller ja. Lite ledsen kanske jag är, fast inte på grund av snuvan. Önskar jag vore en bättre "hemmafru". Jag är verkligen dåååålig. Dålig, dålig, dålig. På hushållet alltså. Det är allt eller inget med mig. Behöver energi för att orka. Och jag samlar kraft när jag får träffa andra, umgås med folk och hitta på hyss. Vilket inte blir alla dagar, vilket innebär att jag inte orkar hålla ett perfekt hem.

Har haft en liten jobbig dag med min klaustrofobi som alla kanske inte vet att jag har. Inget jag brukar prata om med nån förutom med Kimmo (och mamma). Blev en heldag i tvättstugan vilket innebär en halvdag i hissen upp och ner för tio våningar vilket innebär en hel del resonerande med mig själv att jag inte kommer att dö. Hissen kommer inte gå sönder, och om den stannar så kommer jag att komma ut så småningom och så vidare. Riktigt jobbigt faktiskt. Och nej detta är inget skämt. Har på riktigt dessa tankar, och ibland tar de över och då blir det trappan, men idag tvingade jag mig själv vilket resulterat i att jag känner mig rätt slut. Bor man på tionde våningen så gör man, det är nog bra att utmana sina fobier. Borde gå på bio snart igen bara för att utamana mig. Det gick bra senast. Satt kvar hela filmen till och med utan att paniken tog över helt. Hurra för mig! På grund av klaustrofobin får jag även ångest inför att flyga, att gå till tandläkaren...och ja..hamna i vilken situation som helst där jag inte har makten att själv styra vad som händer. DRYGT!

Det här med tvångstankar alltså...tänk vad de kan ta över. Önskar så innerligt att den där ångestkänslan bara kunde försvinna ibland. Den kommer verkligen alltid när man minst behöver den. Vill inte att Niilo ska ta efter. Men jag måste säga att detta är ett av mina bästa år hittills vad gäller dessa tankar. Tror det är på grund av att Niilo finns. Jag hinner liksom inte fokusera så pass mycket på mig själv att ångesten tar över. När man får barn finns det ju alltid nån som betyder mer. Tack och lov för det.

Postad i Allmänt