Rudolf med röda...axlar?

Tror den går så va? Kanske inte, men om jag hette Rudolf, så hade den definitivt gått så. Idag var jag en riktig klantskalle och brände mina axlar. Var så fokuserad på att Niilo inte skulle bränna sig, så jag glömde visst bort mig själv. Men annars har dagen varit helt fantastiskt skön! Maria och Tilda gav mig tillträde att göra gästspel i hennes gravidgrupp (många grupper finns det). Vi tog en promenad till djäkneberget och träffade alla, så jag har varit ute hela dagen lång. På vägen hem mötte jag Kimmo som satt på Bishops med sitt jobb och verkade ha riktigt mysigt på uteserveringen. Tog en sväng förbi Polarn O. Pyret fast jag verkligen inte borde. Blir ju alltid att man köper något! Men jag fyndade rejält..ett par jeans (han har faktiskt inga jeans som passar längre så det kändes befogat) som dessutom var slim-fit vilket nästan är ett måste när man är otjock som Niilo. Hittade även en t-shirt och ett linne. Så fint!

Niilo ville inte riktigt gå och lägga sig nu ikväll. Inte så konstigt kanske med tanke på att han har sovit nästan hela dagen, men till slut så! Skönt att få lite "egentid" faktiskt, eftersom Kimmo är borta på AW också. Det blir lite för sällan känner jag. Ibland vill jag bara vara själv. Det har jag alltid behövt, men det blir ju extra nu när man har Niilo hela dagarna som kräver uppmärksamhet. Och då ska jag ändå inte klaga, för han är verkligen världens snällaste. Glad hela tiden, sover mycket, äter bra, och lägger sig i tid. Ändå blir man slut. Hjärnan går på högvarv. "Är han för varm, för kall, hungrig, törstig, finns det grötpulver hemma, har han mat så det räcker, är skötväskan packad, finns det blöjor, olja, droppar, salvor, extra ombyte, något att leka med, mellanmål, filtarna, favorit-gosen....." och listan kan göras en mil lång. Kommer ihåg när han precis hade kommit. Trodde aldrig att jag skulle ta mig ut utanför lägenheten. Jag var livrädd för allt! Tyckte alla andra mammor var så modiga som åkte buss. Det kändes som ett projekt att ta sig till BVC. Och så snittet som smärtade och tog energi. Tänk vad mycket man har lärt sig sedan dess! Inte klokt egentligen. Inte undra på att man är lite trött ibland trots att man får sova bra.

Men just nu drömmer jag mig bort till Öland och havet..snart, snart snart. Och få ha Kimmo med sig hela dagarna, vilken lyx att ha hela familjen samlad!



Kommentarer
Postat av: sarah

Vilken mysig bild, harmoni!

2010-06-17 @ 22:05:06
URL: http://sarahpaskota.blogg.se/
Postat av: Kajsa

Tack Sarah! Han var bara en vecka gammal här den lilla fisken...

2010-06-17 @ 22:57:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback