Nu känns det lite bättre. Nystart i bloggandet. Hoppas jag får med mig min trogna skara? Hoppashoppas :)

För er som är lite nya och vill läsa på om mig (låter ju lite befängt att skriva men who knows??) är det bara att läsa på www.varakajsa.se.

Idag har jag äntligen kommit igång med promenaderna igen efter ett kräkmaraton som gjorde att jag kom i ett par jeans igen. Inget ont som inte för något gott med sig. Jag är ju långt ifrån en ytlig människa (fråga min sambo) men att behöva gå i stretch resten av livet hade känts sisådär måste jag erkänna. Ser ju fortfarande ut som en zebra på magen och det jag inte göra något åt. Men mest av allt ser magen ut som en ledsen bulldog. Det är rätt roligt faktiskt! Och det här är inget "tyck-synd-om-mig-inlägg". Jag menar det faktiskt! Mitt ärr efter kejsarsnittet kombinerat med viktnedgång har medfört att det blir som två kinder som hänger över snittet. Så nu brukar jag säga godmorgon till lilla voffsingen varje dag, och skratta lite högt för mig själv.

Annars hade det inte hänt så mycket. Har mest varit orolig för pappsen som opererat sig. Men det gick hur bra som helst!

Inglasningen är också helt färdig nu, jag har tackat mina två nya vänner från Polen för allt slit. Passade även på att fråga om jag fick hänga upp en lampa i taket och isåfall vart. Efter diverse missförstånd om att det var en brandvarnare jag ville ha upp, och snack om var kom jag fram till att jag nog inte vågar borra i taket ändå. Det får lösa sig.

Kimmo behöver ta igen lite jobb imorgon så han kommer inte hem förrän lunch. Då ska jag tvinga ut honom på promenad, och kanske går vi förbi en babygunga så Niilo får dingla lite med tassarna.

Postad i Allmänt