Jag är en vampyr...

Ibland fungerar jag helt tvärtom mot vad jag förmodar ett normalt beteende. När solen kommer fram får jag nämligen prestationsångest. Blir glad när jag vaknar, såklart. Men snabbt byts glädjen ut mot nåt slags tvång att slänga på mig kläderna och springa ut innan man totalt har slängt bort dagen. Jag blir matt av bara tanken på allt jag BORDE göra eftersom solen skiner. Men. När jag väl tar mig ut så blir ju allt bra igen. Därför lovar jag här och nu att jag ska ut och gå efter lunchen. Ska skicka ett mms-inlägg som bevis.

Ett annat märkligt beteende som jag trodde att jag var ensam om är så kallad "lakan-skräck". Men så såg jag på nyhetsmorgon att både Babben & Tilde de Paula led av samma sak. Jag tycker inte om att gå och lägga mig. Jag är så oerhört pigg på nätterna och känner mig nästan lite busig bara för att jag är uppe och alla andra sover. Det är så mysigt! Nästan så att jag kan bli lite irriterad om Kimmo skulle få för sig att vara uppe på natten (inte för att det nånsin kommer hända, för han älskar att gå och lägga sig).

Ja, ni hör ju själv. Icke normalt.

Skogsmulle som jag är kanske ja helt enkelt borde bo i skogen i ett träd, så är jag ju ute dygnet runt. Då behöver jag inte ens tänka på att behöva gå ut eftersom jag redan är ute.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback